Veckans förväntningar: Jaa aa ni. Vad förväntar man sig av en vecka när allt ställs in, stängs av, ändras om? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag känner mig uppgiven och orolig för allt med Corona, men framförallt av ovisshet och de effekter av den som vi inte ser nu. Jag känner mig noggrann med att försöka att inte stänga in mig och ute världen som är min vardag. Om jag känner mig det minsta rosslig kommer såklart den verkligheten förändras, men just nu är min viktigaste uppgift som medmänniska att inte bunkra toalettpapper och att leva. Veckans nja: Är så otroligt ledsen och uppgiven över den situation världen står in för. Det är inte nja. Det är fan fruktansvärt. Veckans träning: I mitt huvud finns det bara en sak att göra i tider som dessa och det är att träna. Jag tänker att det stärker immunförsvar och lindrar tristess. Veckans mys: Denna veckan, närmare bestämt imorgon, firar jag och David 7 år. Det är sjukt hur fort åren går, samtidigt som herregud vad vi har hunnit fylla upp dem med mycket härliga och utmanande stunder. Så tacksam för allt som är och allt som har varit. Jag är inte en självklart lätt person att leva med. Veckans längtan: Jag längtar tills vi vet mer om framtid och nuet. Jag längtar tills jag får stillhet inombords. Jag längtar. Veckans soundtrack: Har lyssnat på denna konstant de senaste dagarna. Kan inte sluta. Veckans tips: Ser så många som lagar mat och umgås, spenderar tid tillsammans. Det är väldigt fint. Jag tänker att denna veckan och tiden framöver kan få vara en sådan tid då vi skingrar alla oroliga tankar med att se det fina som händer i samhället, det vackra vi tvingas skapa tillsammans i tider av nöd. Veckans poäng: Vi är här och nu, det finns inget vi kan förändra, bara vara. I det lilla och i det stora. Stillhet, vördnad, omtanke.
