Kommer ni ihåg att jag avslutade det här inlägget såhär: "Utöver det, en grej som jag har drömt mardrömmar om, men också längtar ihjäl mig till. Skräckblandad förtjusning at it’s best!" Det jag pratade om var.... dadadada daaam: Jag har blivit en gangster nu. Det finns ingen återvändo. Kalla mig badboy, förlorad son, rebell. Inget kommer någonsin bli sig likt igen. Okej såhär. Jag var livrädd även om jag satt i händerna på stans bästa tatuerare, Jonatan. Ni vet det där med "resten av livet" gjorde mig i vanlig ordning livrädd. Först när min kille, som har sagt att han ska göra slut om jag tatuerar mig, sa wow, blev jag lugn. Just nu. Känner jag mig nöjd så att hälften hade varit nog, jag hör hemma bland tuffingar och gangsters.
