Den sista dagen på vandringen tog vi oss kringelikroka ner från toppen (det var fortfarande ganska mycket snö kvar på vissa ställen och vi vågade såklart inte riskera något). Jag tycker allt är vackert uppe på fjället men sista dagens vandring hade något alldeles extra. Det var som att vandra genom filmkulisser, så pass att jag väntade på att en drake skulle dyka upp. Vi tog sikte på att hinna till två sjöar vi hade sett på kartan, föreställde mig att vakna upp där vid sjön med klarblå himmel och sol. Det blev det ju såklart inte, men vackert, det var det ändå! Sista kvällen på vandring innebär alltid en liten flaska Pol Roger, så även denna gång. Ja och när vi hade slurpat i oss den och en svingod slaccica-pasta som David slängde ihop var det dags att somna, fulla på massa vackra vyer och ett äventyr att minnas länge. Vandra och tälta i kombination är nog något av det mysigaste jag har gjort i hela mitt liv och även om jag bröt ihop under vandring sorgsen över att kriser inte lämnar kroppen trots att man är ledig och befinner sig på ställen jag bara drömt om så går inget annat att jämföra med det oslagbart vackra i enslighet, det otroligt drömmiga i äventyrligheter. Tack David, Krisse och Nathalie för ert sällskap! ❤️ Sista dagens vandring gick från mitt uppe på fjället fortsatte mot Lomstjärnsstugan där vi tog oss tillbaka till leden som förde oss vidare till sjön Alep Njallajávrre där vi som sagt tältade. På morgonen därpå vandrade vi en sista mil från sjön till en Naturrastplatsen Koulitisjaure där vi ställt en av våra två bilar.
