Detta är kanske den största nyheten här inne sen vi, Anja och jag berättade om boken? Hahaha. Åtminstone så tycker jag det. I lördags hände det, vi var och hämtade vår lilla Knut hos helt underbara Nathalie. Vi firade kontraktskrivning med alkoholfritt bubbel och ett helt gäng av små svarta gris-hundar. Skulle ta bild och Knut ville vara med. Alltså det är ju så otroligt gulligt när det är ett helt gäng. Ja och såhär glad var jag när jag fick bära iväg vår lilla guldklimp. I helgen har vi försökt att lära känna varann, lekt, gått små korta promenader och gosat en massor. Han är så himla snäll, lätt att ha och göra med att jag undrar vad vi har gjort för att förtjäna honom. Som med alla stora beslut man tar så känns det såklart lite läskigt och ovant. När jag vaknade upp jämte honom igår morse kändes det liksom sådär läskigt som det kan göra första morgonen man vaknar upp hemma hos någon man håller på att bli kär i, eller åtminstone brukar det vara så för mig. Hehe Men nu idag så blev jag alldeles överlycklig av att han började peta på mig med mina små tassar, samtidigt som hans lilla svans gick som en visp när jag började prata med honom. Jag är helt övertygad om att det här kommer att bli precis hur bra som helst. Allt har gått ganska snabbt, hittade en kennel jag fick enormt förtroende för där det visade sig att hon hade sparat en liten grabb i en kull från oktober som hon inte ville sälja, för att hon vill kunna ta valpar och tävla utställning med honom, men så dök vi upp och det blev som det blev. Han är alltså redan 5 månader, vilket känns ganska skönt för oss som är nybörjare på hund. Ja men alltså Knut känns som att han är som gjord för oss. Vi två är nu helt enkelt tre. Frågor på det? Kram
