Hey å hå - Rocco har fått kort hår!? Hur sjukt - han ser ut som ett annat barn och jag ångrar mig något otroligt mycket! Jag fattar att det handlar om en vanesak och att håret kommer att växa ut men alltså, så obehagligt att se honom typ bakifrån och inte känna igen sitt eget barn. Huuuu. I alla fall, det var inte det som det här inlägget skulle handla om utan the never ending story om Roccos och våra sömnproblem. Ni vet ju att det har varit kämpigt med sömnen med båda våra barn men nu trodde vi att vi faktiskt var ute ur den härvan. Men icke. Istället har vi hamnat rakt in i nattskräcks-dimman. Är det någon av er som har erfarenhet av nattskräck? Det är SÅ jäkla obehagligt. Helt plötsligt vaknar han om natten och skriker som om han vore med i en skräckfilm och det är helt omöjligt att trösta och han bara slår bort ens händer när man försöker lugna. Det är helt enkelt fruktansvärt hemskt. Efter en stund, kanske 15-20 minuter, slutar han plötsligt och sover som om det aldrig hänt. Så konstigt? Lille stökpellen. Hjärtat går ju sönder för honom och det är hemskt när man inte kan trösta. Vi testar nu med nya nattningsrutiner och börjar försöka vänja av honom vid att sova på dagen så att han ska vara rejält trött på kvällen när det är dags att sova. Så istället för att kämpa med det minst en timma per kväll så somnar han lätt och gott i sängen. Det gick bra första natten, somnade gott och sov hela natten. Andra natten vaknade han då istället 04 och sprang runt och lekte med sina älskade bilar resten av natten - dock utan skrikattack. Tredje kvällen hade han fått sova en liten stund på dagen men då kom nattskräcken tillbaka igen. Puh. Idag har han sovit 40 minuter på dagen - håll tummarna för en lugn läggning ikväll... Någon som har tips och erfarenhet?
