I mina öron svider ordet rutin. Det finns inget tråkigare än det förutsägbara i rutiner och hör nu noga upp för det här är tankar från en tjej som kallade sig själv trygghetsmänniska för 10 år sen. Att vara trygg handlar inte om att veta nästa drag i vardagen, det handlar om att skapa en tillvaro i sig själv där trygghet funkar utgångspunkt. Att jag sen njuter av att ha ett mysigt hem att landa i, pengar som kommer in på kontot den 25:e eller en vän som är ett samtal bort när jag behöver guidning och stöd, det är en helt annan femma. Jag menar inte att det finns något rätt eller fel i att vara den ena eller andra varianten av människa, bara det att det är viktigt att inte bestämma sig för vad man är för typ av person och sen hålla fast vid det. Jag hade gått miste om så otroligt mycket saker i mitt liv om jag inte öppnat upp för vad som händer utanför tryggheten. Det är lustigt för de första två veckorna har jag älskat att vi lever ett otroligt rutinmässigt liv. Det har varit intressant att se hur kroppen och hela jag reagerar på att äta frukost, lunch och middag exakt samma tid varje dag. Reflektera över vilken tid på dygnet jag är mest mottaglig för intensivare respektive lugnare pass, när på dygnet jag kan ta till mig meditation osv. Hur kroppen ställer in sig på toa- och sovtider. Men ja nu, en bra bit in i tredje veckan har jag fått nog. Nu vill jag bestämma över mitt liv igen. Glömma äta lunch, framförallt bestämma vad det ska vara, ställa klockan när jag vill och disponera dygnet som jag själv behagar.
