Sommarn kom och kysste oss rakt på munnen, skapade skuggor på varenda vägg. Väggar som utan att skämmas bad mig fota dem och lägga upp i bloggen. Jag kände känslor. Den sortens känslor som gör så ont att man av given anledning har förträngt - jag pratar asfaltskrap på knäna, men också ljuva känslor som när iskall öl betonar sin plats i strupen efter en lång cykeltur. Jord under fingrarna och en liten svart nos i mitt knä, detaljer som definierar det jag tror blev sommarens första helg. Det blev på något vänster dubbelt så mysigt då, att ha helg. Nu är det väl snart dags igen?
