Jag inser att jag är full av familjetid och mobilen näst intill tom på bilder efter denna helg, men det kanske är en bra fördelning!? Efter att ha sprungit nedrans intervaller i lördags åkte till Fruängen för att kolla när mitt stora syskonbarn lirade hockeymatch. Stod och tänkte på att det var ungefär i den åldern Noak är nu som jag träffade min första stora kärlek Anton. Jag var uppe i ishallen och såg på när UIF spelade, tyckte att det var kul att kolla hockey men framförallt väldigt härligt att kolla på Anton. Grabbarna i laget skvallrade och sa att jag hade addat dom på ICQ, att jag var en sådan som ville ha alla, det var ju förstås bara ljug, jag ville bara ha Anton. Jaja, nog med nostalgi. Åren går så fort. Noak börjar bli stor och jag äldre. Det är så lyxigt att få följa med på den resan. Också så vore det så himla kul att om jag får barn, lära dem att uppskatta en sport, alltså inte på ett sådant vis att jag och David kan gå i pension på förhand och slutar leva våra egna liv. Utan mer själva gemenskapen och härligheten att få röra sig i evighet. Amen.
