Är det inte lusigt ändå!? Att vi påstår och hejar på att göra livsstilsförändringar, ta sikte på våra drömmar, följa vårt hjärta, våga lita till magkänslan och byta karriär. Under mina år på restaurang var en av vanlig fråga jag fick: ”Vad ska du göra sen”. Mitt restaurangjobb är ett av mitt livs bästa jobb. Kollegorna några av de härligast jag har haft. Det i sin tur måste ha smittat av sig i känslan jag förmedlade hos mina gäster? Då när jag for runt bland borden och la hela min själ i vinval och beskrivningar av rätter, allt för att vara en del i att bidra till en lite extra bra kväll och upplevelse. Hur som helst. Jag blev alltid lika förvånad och stum av den typen av kommentar. Som för mig är ett tecken på att det rimligen borde finnas en självklar fortsättning om man jobbar i restaurang, att det inte är tillräckligt nog? Jag har i nästan hela mitt vuxna liv tränat på att inte definiera mig genom det jag sysselsätter mig med. Oavsett om det har handlat om att säga upp mig från att jobba med marknadsföring till att köra restaurang eller då när jag började blogga. Av helt olika anledningar men med utgångspunkt i samma känsla. Ja men självklart, jag ska inte bry mig om att vissa värderar mig genom min sysselsättning, ingen borde någonsin ge vika för korttänkta kommentarer. Ansvar vilar hos var och en av oss. Lära sig att säga ifrån. Nyttja möjligheten att uttrycka sig, med ansvar. Så hur är det nu? Hejar vi på livsstilsförändringar, drömmar, magkänslor, hjärtan som talar och karriärsbyte enbart om det innefattar mer pengar och viktigare titlar? Fundera på det en stund och tänk dig för nästa gång du sorterar människors ambitioner.
