”Alltså hade jag varit du så hade jag inte satsat på henne, hon är ingen bra tjej. Hon har legat runt.” ”Du tror att du är så JÄVLA snygg. Men vet du det är ingen som tycker om dig, du är en sån jävla diva.” ”Du har INGENTING att komma med förutom stora bröst, ingenting!” ”Jag har hört att hon messar med massa snubbar, hon har ju varit på mig med, vore det inte gött om vi alla bara dissade henne så att hon blir själv, sänka hennes självförtroende lite.” Jag har alltid inbillat mig att det är saker som inte gjort mig så illa, ursäktat tjejerna som pratat 2 cm från mitt ansikte på fyllan, jag har låtit alkoholen få bli deras ursäkt. Vet ju att killarnas snack har varit ljug. Har aldrig sett mig som snygg, jag har haft mer att komma med än stora bröst. För någon vecka sen började jag prata med Anna och Anja om det här, när vi diskuterade hur tufft det måste va att växa upp idag. Då mindes jag allt det här och blev ärligt talat ganska ledsen av att säga det högt, alltså fan det är rätt elakt alltså. För idag vet jag hur oförtjänt det var. Ledsen över att jag bara lät det va, för att sedan låta det borra sig djupt ner i mitt undermedvetna och påverka den som sen blev jag. Jag spelade oberörd. Där i situationen. Vad annars skulle jag ha gjort? Kanske var jag kaxig, höll med tjejerna för att få tyst på dom. Låtsades som att jag inte kände killarna som pratade illa om mig, tittade undan i korridoren men kanske mest av allt så blev jag ännu trevligare samtidigt som jag försökte att ta så lite plats som det någonsin gick. Jag fattade inte det då. Att det var på det sättet som det elaka påverkade mig. Det är först nu som jag förstår varför jag är så orolig över att någon ska bli besviken på mig, tänk om jag inte lever upp till det folk tror att jag ska va. Det är därför jag får panik när jag får för mycket frågor ”tar” för mycket plats i ett sällskap. Det är dom orden som gör att jag känner in och stämmer av, hellre låter bli än tar i. Låtit bli att ligga runt. Livet. Det har gett mig så mycket belöning. Vänner som låter mig va, tycker om att jag är jag, tror dom hade älskat om jag var en diva. I Stockholm får jag lov att ta i, behöver aldrig låta bli. Den utmaningen som består är för mig att bara försöka va. Det är sorgligt, att orden har fått ta sån plats, att jag gett dem den möjligheten. Det är för jävligt att ogenomtänkta ord till en främling, blir kraftfulla som en ocean, passerar utan påföljd. Sorgligt att någon ska bedöma huruvida en tjejs antal ligg gör henne mindre bra. Tänk på vad du säger.
