Strax, alldeles strax ska vi lämna Selina som blev första nattens välbehag. Det är så mycket Alex och Anja över detta ställe att vi egentligen känner en vägran att checka ut. Inte bara är det mysigt det ligger granne med den restaurang som är Santa Teresas bästa - Katana, det är också harmoni i allt det enkla vackra med rätt sorts finess. Idag är det dags för att checka in på retreatet - hostat av Sofie Kraft, Sofie som jag sprang in i för bara några veckor sen. Jag föll pladask, vilket i sin tur gjorde att drömmen om retreat blev verklighet. Jag är både förväntansfull och öppen för det som komma skall, men också övertygad om att delar av kommande dagars upplevelse kommer att kännas skrämmande och utmanande. Samtidigt, om jag har möjlighet att hitta nya forum för att kunna hitta self-care i vardagen, livet och framtiden så är jag beredd på att både utmanas i det obekväma och att söka. Det är så man kommer framåt och ner på djupet. De två senaste åren har tagit hårt på mig som människa och jag har åsidosatt mycket av det som får mig att känna mig levande och mycket av det som är jag, saker som får mig att må bra. Vilket gör mig både less och trött av att tänka på. Vad är slitet värt när man förlorar känseln? Hör ni mig? Bla bla bla, det är värmen som gör mig klen. Puss
