Lilla Knut har gjort en sådan storslagen entré i våra liv. Gör att vi lever lite mer. Jag förstår inte hur vi har klarat oss utan honom, hans mjuka päls, väldoftande tassar och små kärleksfulla gester. Han är nästan alltid med mig på jobbet, går med på möten, hänger på Night Fight och ligger i mitt knä när jag sitter och skriver på datorn. På natten sover han som en liten kringla vid mitt och Davids huvud, rätt som det är och dimper han ner blytung på min arm eller lägger sin haka på min hals, får mig att känna mig trygg. Han har tusen miner och jag ser på hans öron när han är trött, busig och väldigt lycklig. Han tar med mig/oss på promenader när jag behöver energi och gör att vi tar del av stan på ett nytt sätt. Han får mig att pausa och att le, även när det känns omöjligt. Tack lilla Knut för att du kom till oss. Jag ska vårda dig ömt så att du blir minst 20 år.
