Så var vi framme vid tredje och sista dagen på vår vandring. Den som skulle ta max 5 timmar så att vi skulle kunna ta båten tillbaka dit vi startade. Men ack så vi bedrog oss! Och tur var väl det, för jag hade inte velat missa den underbara kväll vi fick på Torfindsbu. Sista dagens vandring var perfekt. Det var så vacker natur att ögonen höll på att pluppa ur och rätt som det var när vi skulle käka lunch sprack det upp och solen var där för att stanna. Stigningarna var mysiga och varenda sjö låg spegelblank. Vet inte hur många gånger jag sa: ”Nämen alltså det här är sjukt!!! Ser du David, ser du?” Sista dagen påminde mig om att det är bra att ha gått in sina skor innan man sticker och vandrar nio timmar i sträck i tre dagar. Att jag ska investera i en riktigt bra ryggsäck, det är väl värt att lägga pengar på. Och att det är så många Disney- och Astridlåtar jag har kunnat utantill som nu för tiden enbart är fragment. Vi startade upp morgonen i vackra Fondsbu. Den här bilden togs precis innan han började gubbstretcha mot räcket. Oh lord! 🙄 Att vi inte låg under vandringen har inget med att vi delade rum med Anne och Kjell att göra eller det faktum att vi hade bristfällig hygien. Utan om just det. Gubbstretchande. Alltså jag fattar att det för er inte är lika vackert när det är grått, men alltså grått mot grönt är i mina ögon en vacker syn. Vandrade kanske en timma på den här stranden. Behöver jag förklara hur häftigt det är när naturen byter skepnad en gång i timman? Ja sen var den ”heliga timmen” slagen. Lunchdags. Jag tror inte ni förstår hur stor betydelse måltiderna får på en sånhär resa och hur in i helvete gott en bolognese i pulverformat är! Ja jag sa ju det. Då på lunchen kom solen och jag la mig ner på mossan och NJÖT! Sjukt pissig bild i förhållande till hur det ser ut på riktigt. Tips! Repetera min resa och se efter själva. Posören och bergsgeten på väg. Alltså nej men nej!!!!! Stoppa pressarna! Ser ni så vackert? Gissa vad han gör? Nä det är inte en pose! 🙄 Alltså det är en sjö framför berget. Berget speglar sig i en sjö. Det ser ut som smält silver. Vi och smält silver. Ville att ni skulle får chans att förstå men det går ju för fan inte hur jag än försöker! Panik! Vi jagade sånahär i tre dagar: röda T. Hörde en berättelse om folk som försvunnit från stigen och dött. Vi ville icke att någon skulle sitta och berätta en sån historia om oss. Mest av allt försökte vi komma på texten till? T: ”I can see whats happening” P: ”What?” T: ”And they dont have a clue!” P: ”Who?” Någon som vet vilken låt? Internt skämt som uppkom under semester: VATTUMAN! Går inte att förklara men det sades här och gapskratt och tramsig stämning utbröt i crew Norway. Japp. Han skrattar åt VATTUMAAAAN. Efter att ha vandrat genom den här vackra dalen i någon timma.... ... kom vi äntligen fram till vackra Torfindsbu. Efter att ha fått reda på att vi var 5-10 personer fler än det fanns sängar till, pausade vi i ”kaoset” genom att ta en dusch. En iskall sån men oj vad jag kände mig levande! Sen smorde vi in oss med mängder av myggmedel. Högg konserver från hyttans förråd och gick ner hit. En av det härligaste och finaste stunderna i mitt liv. Detta och... ...detta var vår middagsutsikt och aldrig har en liten flaska bubbel känts så välförtjänt och värd att släpa på. Ja men sen var det det där med garanterad sängplats. När man är mitt ute i ingenstans och båten till mänskligheten går en gång om dagen då är det trevligt att det funkar så. Även om det innebär att man får sova på en matta! 😂 Ja det är sant. Sjukt nog sov jag som en stock, längst av alla och njöt av att äta havregrynsgröt, utan mjölk trots att jag tycker att mjölk är som grädde på moset, i vanliga fall. David, tillika Idi Dumhuvud ville bada kallbad. Men alltså till och med jag erkänner att det ser härligt ut! Sista korten från sista stoppet. Sen kom båten och hämtade oss. Den som går en gång om dagen. Jag tror ni har förstått att den här vandringen är det bästa jag har upplevt hittills i mitt liv. På så många plan. Nu får ni ställa frågor om det är så att jag har missat något. Tack för att ni har lyssnat till min berättelse om Norge-äventyret!
