24 tågtimmar senare: FRAMME. Är jag sjuk i huvudet som blev glad imorse när jag på ett halvt öra hörde att tågvärden sa att vi var 2 timmar sena!? ? (Så att jag kunde sova lite till.) Nåväl, vi slängde genast in väskorna på hotellet och sprang tillbaka till genomgullida Kitzbühel för att få i oss lunch innan dagens träningspass. Mums. Ganska så glada, nöjda, trötta och gosiga satt vi där, vi som knappt kände varann för ett dygn sen och nu hänger som några som har känt varann lääänge. Jag kände direkt när tåget började rulla från Stockholms Central att vi tillsammans kommer att skapa världens bästa träning och äventyrsresa. Det är en himla fin känsla. (Ja jag var nervös innan över vad det skulle bli för gäng och över dynamiken i guppen, totalt onödigt.) Nu ska jag sova, men OMG vad jag är tacksam för att jag har fått möjligheten att ordna denna resan tillsammans med fantastiska Wi-Resor och tack livet för de tjejer som mitt jobb inbringar, det gör mig rik. (Alltså inte pengamässigt, men som människa.)
