2.00. Alltså mitt-i-natten-2. Ringde klockan för någon natt sen. Ja, för vi skulle ut och vandra förstår ni. Närmare bestämt bestiga Adams Peak. Planen är att ta sig upp till ett tempel som ligger typ 2000 meter över havet för att vänta på att få se solen starta dagen. 24.000 trappsteg senare med te i handen, svettiga och frusna på samma gång fick vi vår soluppgång. Om det var jobbigt? Ja! Bildbomb: Helvetesgapet, som leder raka spåret till döden, i form av på tok för många trappsteg. Fullmåne och allt, men vem bryr sig, det är lika mysigt att vandra i lysrörsbelysning. Alltså är det något dom inte har koll på i det här landet så är det mysbelysning. Något slags jox. Det betyder säkert tur att bidra med en eller ett par trådar. För mig ser det mest ut som spindelväv. Såhär ser jag ut när jag inte känner pepp och funderar på om det räcker att David sticker upp till toppen och knäpper lite bilder jag kan kolla på. Det här var rätt mäktigt, fullmånen ovanför molnen. Typ som Seven/Eleven. Nattöppet. Enda skillnaden är höjdmetrarna. Foodporn och så vidare. Ja och så lite flaggor och helt fantastisk utsikt! Den här lille kan eventuellt ha varit det bästa med hela resan. Alltså så pigg och gullig. Skuttade upp och ner. Näst bäst med resan. När vandringen var över och jag skulle få äta frukost. Ser ut som en kulle. Det är det INTE!
