Okej det är något alldeles speciellt med att springa in en ny stad. Det vill säga turista genom att ta sig runt på sin alldeles egna ben. (Ja ni kan skriva ner detta som ett tips från mig. :)) Jag har pratat om det tusen gånger förr. Jag tänker prata om det igen, turistlöpandet alltså, GÖR DET BA. Det var ju till exempel inte supertråkigt att jag råkade vara i NY när jag tränade inför mitt livs första maraton för några år sedan. Lika lite tråkigt som det var att vakna upp i Paris för att ta sig längs Seine till Eiffeltornet i gott sällskap dessutom. Tor att detta går till historien som mitt livs härligaste löptur. Smyger sig så att säga förbi en himla trevlig runda jag och David körde i Halmstad i somras. Det ni. Ja och om ni tycker att det är Den som hatar Eiffeltornet kan genast titta bort. Jag tycker nämligen att det är så vackert att jag inte hittar några ord. Jag överdrev fotandet så in i helvete, samtidigt som att jag var tvungen att skärpa mig en smula, hade velat fucka ur och fullkomligt och fota ännu mer, men fick försöka anpassa mig lite efter mitt lilla löpargäng. Jag menar, är det inte tillräckligt pinsamt att jag sprang efter hundarna på bild 3 och 4? Vi skulle liksom inte ens åt det hållet. Mohaha. På den bra sidan av den här diskussionen- Foto-Alex har åkt hem nu, på den dåliga- det har snöat här hemma och att hon älskar även det... Kan vara så att hon kommer fortsätta trakassera både er och sin omgivning. Plus jag underhöll säkert dom andra åtminstone lite. Så nu kan ni kolla lite på bilderna och tolka fritt. Tack Paris och mina kära vänner för den här gången!
