Jag gick tillbaka i tiden, i bloggen, läste vad jag skrev de sista månaderna innan jag slutade skriva, nu när jag skulle börja skriva igen. Det är inte svårt att ta miste på att min gnista var long gone. Blev nästan rädd när jag läste för jag märker så tydligt att det inte är någon bakom orden. Jag var som tom. Anledningen till all tomhet är ju egentligen inte bara att jag var deprimerad, den handlade också om att det har varit så otroligt mycket sorgligt som har pågått i mitt liv samtidigt, sådant jag inte har haft lust att dela med mig av, förens nu. Här kommer all skit i en punktlista. Ni bestämmer vilket av följande ämne vi ska beta av först:Sjukskrivning och utmatningsdepression Min mammas bortgång Paus från DavidAtt vilja ha barn och att det inte går = IVFNära konkursKropp ur funktion Allt detta goa på bara några år, det får man ju ändå säga är en bedrift? Det som är summan av detta tuffa är dock allt jag har blivit och landat i - Om man vill och bestämmer sig för det, så blir allt bra igen, trots att allt känns så jävla dystert. DET BLIR BRA!
