Det händer så mycket just nu. Inte på det där stressiga sättet, utan mer som om livet långsamt håller på att veckla ut sig. Det bubblar under ytan – av förväntan, inspiration och riktning.Till hösten väntar ett helt nytt uppdrag. Ett som känns både läskigt och självklart på samma gång. Jag kan inte dela med mig av allt ännu, men det känns i magen att det här blir något betydelsefullt. Det där pirret av att ta ett steg in i något nytt – det har jag lärt mig att inte ignorera längre. Jag ser fram emot att utvecklas, lära om, lära nytt och få jobba i ett nytt sammanhang. Samtidigt har jag haft ett par så mysiga dagar hos min vän Anna. Hon har flyttat till en ny lägenhet och jag fick hjälpa till att inreda och piffa. Jag inser varje gång hur mycket jag älskar den typen av skapande – att få känna in ett rum, flytta runt saker, addera små detaljer och skapa värme. Det är nästan meditativt. Och så fint att få göra det tillsammans med någon man tycker om.Men det största just nu är ju såklart att vi tar steg framåt med huset på Södermöja. Det är så sjukt. Fem år efter att vi köpte tomten är processen igång. Vi hade ett möte förra veckan där det liksom gick upp för mig att det är på riktigt!! Kände hur tårar trängde fram, försökte hålla emot sen bröt jag liksom ut i gråt. Gråt som en blandning av lycka och lättnad. Lycka för att en dröm träder i kraft, lättnad för att vi har tagit oss igenom och vidare en riktigt tuff tid i livet! Peppen!!!! Vinden i träden. Vågskvalp. Fåglar. Liv.Huset ska finnas för att landa i. Andas i. Fylla med skratt, vila, sommarfrukostar och kanske vinterhelger. Ett hem som får ta form i takt med livet.Puss
