Glad måndag kära ni! Jag märker att jag tappar lite fart jobbmässigt när det är mycket privat som pågår. Och så kommer det ju alltid vara. Att det händer saker i livet privat, så jag tänker att jag ska försöka navigera jobblivet på ett bättre sätt även när livet händer. Känns liksom som en av de svåraste utmaningarna i mitt liv som egen. Med det sagt - senaste tiden har innehållit exakt allt. Årsdag för mammas sista dag i livet, IVF, självförtroendedipp, utbildning osv osv. Under snart ett års tid har ju jag gått en utbildning som verkligen påverkat mig på djupet. NLP – neurolingvistisk programmering – är både konkret och filosofiskt, och det har gett mig nya sätt att förstå mig själv, andra och hur vi kommunicerar. Jag har börjat använda det i både jobbet och livet – och ja, det är så spännande att jag har svårt att inte prata om det jämt. Avslutade en ytterligare modul i fredags och känner mig som vanligt typ high on life efteråt. Förra veckan tog jag ett nytt grepp om en klassiker - parkträningen fick nämligen lov att bli ett eget camp i år. Förra veckan körde vi igång, och det är något speciellt med att träna ute – oavsett väder. Det är verkligen en höjdpunkt på året, då när vi flyttar ut. Lite mer jordnära och alltid så mycket endorfiner efteråt. Den där känslan när man är klar och ligger i gräset med trötta ben och rosiga kinder – den slår det mesta. Vi har fått lånelöfte för vårt hus på Södermöja och haft! Det vill säga NU är vi igång på RIKTIGT med vårt husprojekt! Det känns både stort, läskigt och overkligt att vi faktiskt ska bygga något eget från grunden. Det är en berg-och-dalbana av beslut, Pinterest, listor med vad som är viktigt för oss, inspiration och pepp! Men mest är det bara: pirr. Jag har börjat buda på auktioner och är besatt. Det är något med att hitta något med själ, historia och lite patina – som dessutom inte finns hos alla andra. Så nu står det en ny servis i skåpen i vårt fula kök och ger det fula köket en lite härligare känsla, jag scrollar Bukowskis Auctionet som andra scrollar Instagram.Jag har börjat kika på hösten och vad jag vill skapa på Patrop. Nya upplägg, kanske nya tider, nya gäster? Det känns kul att få tänka ett steg längre och fundera på vad vi (jag och alla fantastiska medlemmar) längtar efter då. Som alltid: det ska vara lustfyllt, pulshöjande och kravlöst.Jag tror att vi med detta inlägg är ganska så bra i fas med varann. Sammanfattningsvid känns det som att mycket håller på att ta form, på både insidan och utsidan. Berätta gärna ni hur ni mår! ❤️ Jag vill verkligen veta!Stor kram från Alexandra
