Det pirrar i min kropp när jag svänger runt hörnet på Gotlandsgatan och ser att bladen är intensivt gröna, himlen blå och några av träden på min gata blommar. Jag myser när min man bjuder med mig på fredagsfrukost, solen ligger på och vi sitter i lä. Väggen bakom blir varm som en kamin och det ingår påtår på kaffet. Jag njuter av att jag har satt konceptet i min nya träningsstudio och har svårt att koncentrera mina tankar på något annat än när de första penseldragen möter de vita väggarna och försiktigt förvandlar mina tankar till verklighet. Blir lycklig av att ta morgonpromenader i bara ben med min bästis och alldeles nyblivna granne, av kaffesuget som smyger sig på när vi har 20 minuter hem och korsning som skiljer oss åt. Jag njuter av att jag mer än någonsin förut ser till att spontant och helt och hållet planerat, spendera tid med mina vänner. Vi pratar ikapp, äter mandlar, dricker vin som är lent och passar bra till sommarregn. Funderar över hur länge jag kommer att lyfta extra högt på fötterna i mina nya vita Stan Smith och om mina strumpor med jordgubbar är av tillräckligt bra kvalitet för att klara hela sommaren. Känner mig vuxen när jag har tagit med paraply när regnet öser ner så att jag slipper lägga fokus vid att jag blir blöt och istället kan koncentrera mig på mina nyfunna skatter på Spotify.
