Foto: Jonas Pettersson Det är söndag och vad passar väl bättre då än att svara på veckans fråga? Inget svarar jag och kör på. Veckans fråga: Hej Alexandra! Har verkligen fastnat för dig som träningsprofil, tycker du verkar så sund och vettig! Kan inte du berätta din story, har du alltid hållt på med träning? Har du alltid haft så till synes sunda tankar kring kost? Får du jobba mycket med mental träning eller har du ett starkt psyke naturligt? (Vet ju såklart inte något om ditt psyke men vore så spännande om du vill dela med dig!) Tack för inspo!! Till att börja med tusen tack för snälla ord, det gör mig väldigt glad att höra! Jag har jobbat med träning i 16 år!! Blir lika chockad varje gång jag säger det högt. Började som 17-åring att instruera gruppträningsklasser, föll som en fura och har aldrig slutat älska den positiva effekt träning bidrar med och att jag kan få vara en del av en livstilsförändring. Trots att träning alltid har varit den största delen av mitt liv så valde jag ändå en helt annan väg när det var dags att ta ett beslut om karriär. Jag pluggade marknadsföring. Flyttade till Stockholm för att jobba med det, efter fyra år i marknadsvärlden på bland annat Filippa K bestämde jag för att lyssna på magskänslan som sa att jag inte hade hittat rätt. Jag sa upp mig och började jobba på restaurang. Under åren på restaurangen hittade jag tillbaka till glädjen i att jobba, njöt av att inte ha söndagsångest deluxe, kände att jag kunde andas igen. Jag såg till att plugga så att jag hade PT-utbildning på papper och startade eget med fokus på långsiktig hälsa (Sustainable Shapes). Min inställning och fokus handlar nog delvis om att jag har ett starkt psyke, delvis om att jag alltid har varit en person som funderar och reflekterar väldigt mycket. Jag är inte av den läggningen att jag tänker att saker är på ett visst sätt och att det inte går att förändra, jag tror att det handlar om inställning. Jag har har haft perioder där jag har tränat för mycket, trott att mackor är gift, tappat motivation, men som sagt, jag har alltid varit väldigt medveten om det och därför alltid gjort något åt det. Vilket i sin tur gjort att de "dåliga" perioderna varit väldigt korta. Jag har alltid haft en pågående diskussion som har handlat om att ge mig själv mycket kärlek. Jag har i mina svaga perioder alltid tagit kontrollen. (Allt ifrån att bestämma mig för att förbud inte funkar och att man som vanlig motionär inte behöver träna röven av sig 6 dagar i veckan.) Idag är jag tacksam över alla perioder jag har gått igenom och över alla sidospår som fört mig dit jag är idag. Utan marknadsföring och alla kollegor jag har träffat under de åren hade jag inte kommit någonvart. Utan att tappa tron på mig själv och misslyckas hade jag inte haft så stor förståelse för de tankar som de flesta brottas med vad gäller träning och kost. Den resa jag har gjort, gör att jag idag är helt och hållet bekväm med vart jag är och hur jag ser ut. Jag bryr mig inte vad folk tycker om det jag stoppar i mig eller inte stoppar i mig. Jag bryr mig inte om hur jag borde träna eller inte tränat. Det kommer alltid finnas personer runt mig som jag kan jämföra mig med, men det blir aldrig rättvist. Rättvist blir det endast om jag jämför med mig själv. Sammanfattning. Den mentala resan har varit en ständig utveckling under säkert 10 år, en resa som jag gjorde innan jag hamnade i det lite mer "offentliga rummet" tack gode Gud för det. Det gör att jag har kvalitetssäkrat det jag står för och kan få er att tro på och känna att det jag står för är 100 procentigt sant. Man kan njuta av livets alla bitar och samtidigt vara hälsosam. Det finns så mycket mer jag skulle kunna skriva, men jag hoppas att det här är lite av vad du vill höra Emma. Kram från Alexandra
