Kollade igenom bloggen efter gamla inlägg på tema motivation, tänkte att det passar bra såhär efter nyår. Skrev det här inlägget i början på Januari 2016 när min blogg var i stort sett nykläckt. Same shit nother year: Motivationen känns ofta på topp efter nyår och längtan att styra upp träning och kost är total. Det känns enkelt att göra en förändring och låta det kommande året bli ett bra träningsår! Det är motivation som ska förvaltas väl. För att inte låta motivationen rinna ut i sanden och hamna i ett läge där du går ut starkt och sedan springer raka spåret in i väggen, så finns det bara en sak att göra; börja långsamt! På rätt nivå och i lagom mängd. Har du inte tränat på ett tag finns det inget sämre än att börja köra 4-5 pass i veckan. Jag vet av erfarenhet, att när endorfinerna börjar bounca loss i kroppen känns det så sjukt härligt att vara igång, det är svårt att hålla igen, att låta bli. Men snälla låt bli! Det handlar egentligen inte så mycket om träningen i sig, som den livsstilsförändring du faktiskt kommer att gå igenom. Vad jag menar är att träningen kräver tid från något annat du gör. Det brukar komma ikapp, efter någon vecka, vilket leder till att du under en period kommer tänka mer på vad du förlorar, än vad du vinner. Börjar du i liten dos, det vill säga 1-2 dagar i veckan blir den förändringen helt plöstligt inte så stor, du kommer ändå ha tid över att träffa vänner, kolla serier, läsa bloggar, umgås med barnen och jobba över. 1-2 ggr/vecka för en nybörjare är riktigt bra och att se till att få de 1-2 ggr/vecka varaktiga är i min värld så oerhört mycket mer värdefullt än att köra 4-7 ggr/vecka i 6-8 veckor för att sedan bränna ut träningsglöden rent mentalt och av den anledningen ta ett lika långt uppehåll. (Det är inte så intervallträning går till) Det kommer dessutom göra att du känner att du har svikit dig själv. Mitt nyårslöfte för 12 år sedan såg ut enligt det receptet, eller ja, mer exakt bestämde jag mig för att träna 2-3 ggr/vecka under ett halvår, inte mindre, men absolut viktigast; INTE MER! Sedan dess har jag aldrig slutat träna. Nu för tiden är träning en så naturlig del av mitt liv att jag inte tänker på det sättet, men jag har kommit dit jag är idag, tack vare det beslutet. Jag hejar på dig och dina löften, så se till att dina nya tag i år innebär något bestående. Jag hissar långsiktighet och dissar quick fixes. Fotograf: Pamela Hanné
