Hej världen, jag lever! Ja på riktigt! Så dramatisk känner jag mig idag. Hör på det här. Precis innan jag tog helg och skulle stänga ner mejlen i fredags kom två besked jag absolut inte önskade. Varav det ena liksom knäckte mig i tu, gjorde att jag behövde gråta en skvätt, men sen även bestämma mig för att allt alltid löser sig på ett eller annat sätt. Vi kan kalla det Happy friyay på exakt motsatt sätt. Jag samlade ihop mig, stack på middag med bandytjejerna, innan det var dags att kolla på semifinal 2, Hammarby-Sandviken. Skrek och gapade i vanlig ordning. Kom hem hade vrålont i magen, sådär klassiskt ont som jag kan få ibland när jag dricker vin och äter lite för fet mat samtidigt (men som jag gärna tar för att själva njutet är värt det..) En stund senare knackade illamåendet på porten. Resten kan ni räkna ut själva. Det enda jag har gjort i helgen är att sova och att ja, besöka toaletten. Hade massa jobb att göra och urhärliga planer för den tid som inte skulle bestå av jobb. Mina vänner. Det gör att jag inte har sagt ett pip här och att jag inte har en enda bilda att dela med mig av. Minns inte när jag var så dålig senast. Idag har jag försökt att samla ihop mitt liv igen, tagit reda på saker som gör att jag besitter någon slags makt över den där oväntade situationen igen. Det som är bra är att denna veckan inte på några villkor kunna bli sämre än förra. Det ni! Som man gör när man saknar bild. Man letar upp exakt motsatsen till den känsla och uppsyn helgen har bidragit med och låtsas som om ingenting har hänt.
