[caption id="attachment_20062" align="alignnone" width="1960"] Mitt bästa köp den här hösten, glitterkoftan hittar ni här .[/caption] Jag är inne i en liten formsvacka. Skrev om det på Instagram igår. Jag känner att jag tvivlar på allt jag gör, att stress äter upp min kreativitet och att jag suger. Jag var noggrann med att skriva att ni inte behöver vara orolig för mig, att jag vet att livet och jag funkar exakt såhär och att det gråasörjiga vädret drar sitt strå till uppgivenhetsstacken. Det som blev så tydligt när jag satt och kippade efter andan igår för att inte gripas av panik var talande, så jag tänker att jag vill stolpa upp det här. Det bästa och roligaste jag vet är att hålla i och leda träningsklasser, igår hade jag hade en sådan på schemat. Nere i adidas studion. När jag satt hemma framför datorn och mådde dåligt kändes det som en näst intill omöjlig uppgift att ta mig ner till stan för att leda den, omöjligt att inspirera andra. Fick svettattack när jag tänkte på det. Men alltså på något sjukt vänster, att kliva över tröskeln in i den bästa av mina världar så försvann hela obehagskänslan och typ 3 minuter in i klassen tack vare energin på alla deltagarna så stannade jag upp en microsekund och kände hur en enorm tacksamhet rann genom kroppen. Tacksamhet över att jag kan kalla något jag älskar så mycket, mitt jobb och att det och människorna kopplat till mitt yrke kan lyfta mig på det mäktigaste av sätt. Lärdom: Vägra sitta inne och låt vemod äta upp dig. På din pissigaste av dagar, när du känner att du inte vill träffa en själ, säg emot dig själv, det är oftast då du behöver det som bäst. Jag lovar, det går alla tiders att utmana ditt sköra lilla jag genom att gå ut fast att du känner dig folkskygg, du kan lura igång dig själv att må lite bättre genom att låtsas som att allt är bra. Som jag skrev innan, jag delade med mig om hur jag kände på Instagram. När jag kom ut från min klass hade jag fått så många fina kommentarer på IG som både handlade om att peppa och att dela med sig om sitt eget elände. Båda de sakerna står högst upp på min lista över saker som får mig att må bra igen. Utöver det hade jag en hel drös av DM´s från folk som sa att det var okej att känna sig klen och delade med sig av sina bästa tips för att må bra igen. Det är på riktigt svårt att beskriva hur enormt varm, glad och tacksam jag känner mig över den typen av engagemang. Lärdom: Säg något snällt till någon som verkar vara extra stressad eller ovanligt dämpad. Det kanske inte alltid är så att man vill dela med sig av hur man känner, men det är alltid skönt att inte känna sig ensam om att känna sig nere. Inte nödvändigt så att du behöver fråga "hur är det egentligen"? Jag kan ibland uppleva att allt blir så dramatiskt då. Men att lite i smyg dela med sig av kärlek, det är fan oslagbart fint. Engagemang medmänniskor emellan är hallelujhamoment varje gång. Och för guds skull i det råttfärgat väder behöver vi mer än någonsin ta oss tid att säga något snällt till varann. Tänker att på sommaren känner man sig allt som oftast het och härlig som det är. Not so much såhär års. Tänk lite "Pay it forward". OK? Sen, vi är många som känner av mörker, mens och stress som hör hösten till. Så jag har en gemensam uppgift till er, förutom då "pay-it-forward-principen". Kan ni inte skriva ner era allra bästa tips för att möta de dagar när ni känner er som mest nere och så sammanställer jag det i ett eget inlägg som vi kan gå tillbaka till när det behövs som bäst? Jag tänker alltifrån en specifik låt eller spellista, en promenad som är extra härlig, tankar ni tänker för att lyfta, träning som gör er gott, mat, skolk från jobb, en serie eller film, jag vet inte kanske är det även en färg. Ja högt och lågt helt enkelt.
