Har funderat ganska mycket över hur jag behandlar mig själv på sista tiden, det är viktigt att göra det mellan varven kan jag tycka. Eller jag är snarare helt övertygad om att det är det enda rätta, för att hitta balans och för att slutligen hitta ett sätt att vara sin egen bästa vän. För att ta ett exempel. Träning får mig att må bra. En av de viktigaste ingredienserna för att hålla min stress och ångest i chack. Det får mig att oroa mig mindre och känna mig lugnare. Det håller mitt humör på en stadig nivå och gör att mat smakar ännu mer och godare, ja jag är seriös. Trots att jag vet att det är så, låter jag alltid allt och alla andra gå före min utsatta träningstid. Som till exempel i tisdags. Då när jag för första gången skulle träffa mitt nya träningsgäng (vi kallar oss just nu tjejgympa-gänget men ska byta jag lovar). Vi hade bestämt att vi skulle ses vid 18.00. Klockan 16.45 är jag kvar på ett annat jobb och berätta för det teamet att jag måste gå om en halvtimma. Visst svarar dom. När klockan är 17.15 frågar dom om jag kan stanna en liten stund til. Jaa aaa säger jag, för att 17.35 rusa därifrån. Hade jag inte haft tjejerna som väntade på mig hade jag stannat kvar så länge teamet hade behövt mig. Med konsekvensen att bortprioritera min egen träning, det som är viktigast för att jag ska må bra i min intensiva perioder. Vad är det för fel på mig? Varför gör jag så? Det jag vill komma fram till är att vi måste sluta förminska våra egna behov. Vi bör prioritera vår hälsa och återhämtning precis på samma sätt som vi är måna om att ta hand om våra vänner, familj och andra relationer. Just träning blir ett tydligt exempel för mig, men jag misstänker att sättet att bortprioritera sig själv är applicerbart på andra dilemman i livet. Jag försöker hantera min problematik genom följande: 1. Boka in egentid i din kalender som att det vore vilket viktigt möte som helst. Vem är viktigare än du? Om det krävs och gör det lättare, ljug om att du ska träffa någon. 2. Hitta start och slut på dina arbetsdagar. Låt dem inte pågå konstant från att du går upp till att du går och lägger dig. Ingen behövs 24 h om dygnet. 3. Säg nej även om det är med kort varsel. Det är fullt rimligt att säga att man inte orkar eller hinner till förmån för att man måste vila eller ta hand om sig själv. (Ingen kommer att bli besviken.) 4. Det är okej att hinna mindre av allt under perioder. Ingen, inte ens du, kommer att minnas lite slarv. 5. Skäm bort dig själv. Ta ledigt på en fredag utan någon speciell anledning och gör något som ger dig kraft. Det behöver inte vara större eller mindre än att boka tid för massage, streckkolla en serie, vandra i skogen eller köra några timmar hemmaspa. 6. Om du är en ja-sägare. Sluta säga ja direkt. Säg oavsett om det är över telefon eller med någon du möter. Säg att du måste kolla din kalender och att du återkommer så fort du gjort det. Då hinner du känna efter innan du svarar. 7. Var mer spontan. Att ha saker planerade och helger uppbokade flera veckor eller månader i rad bidrar med stress. Om det inte är bröllop eller liknande. Gå på hur du känner dig och spontanträffa kompisar. Det skapar större känsla av frihet och gör att du inte behöver pressa fram en känsla av att vara social. Fortograf: Hanna Skoog
