För 16 år sedan blev jag tillfrågad om jag vill börja hålla träningsklasser på Tinas Gym i Ulricehamn. Jag tror att den frågan gjorde att jag blev minst två centimeter längre. Det var på den tiden det nästan var lite stjärnglans över att vara gruppträningsinstruktör. Det var på den tiden killarna höll sig i bland vikterna i gymmet och tjejerna briljerade på Aerobics och Step Up, eller som i mitt fall Boxercise, inne i gruppträningssalen. Jag blev kär direkt. I att instruera. Jag visste att det skulle bli en långvarig relation. Mest av allt föll jag för hur jag kunde skapa pass som gjorde att mina deltagare ville komma tillbaka vecka efter vecka, över möjligheten att skapa träningsglädje. Jag sporrades av att fylla mina klasser, av att alltid försöka leverera en träningsupplevelse. Bevisa för dom som tänkte "Vad är det för liten tjej, vad kan hon om träning?" att jag inte var en liten tjej, att jag skulle lära mig massor om träning. 16 år senare har jag inte längre något behov av att bevisa att jag inte är en liten tjej och vad jag kan om träning, även om jag fortfarande har samma sug efter att lära mig mer. Jag älskar fortfarande att försöka skapa en träningsupplevelse och ser mitt jobb som en möjlighet att få mina tränande att tycka träning är kul oavsett om man ser sig vara en tränings-älskare/hatare eller någonstans mitt emellan. Viktigast av allt för mig idag är att få folk att fokusera på känslan som träning skapar i kroppen istället för att stirra sig blinda på fysiska resultat. Bilderna är från vår re-treat, fotade av Pamela Hanne' och salen tillhör Hotel Tylösand och är den finaste jag någonsin hållit klass i.
