När vi lämnade vår lilla bröllopsby satte vi på vår kamperhaugioni-lista. Det kändes som att vi hade 100 saker att prata om, samtidigt oförmögna att säga ett ord. Så kom den här låten då var det som att det liksom brast, både jag och David började störtlipa. Tomhet över att lämna den kanske bästa helgen någonsin bakom oss, säga adjö till alla våra vänner, släppa allt vi har längtat och planerat. Men ändå, så nöjda och glada över att allt överträffade våra förväntningar, medvetna om att Monforte d’Alba och villan vi har hyrt, för alltid kommer att vara våran alldeles speciella plats. Lyckan över att se våra vänner och familj forma nya små vänskapskonstalationer. Så sjukt häftigt och vackert. Mer än man kan önska, mer än man vågat tro! Medans vinden lekte sig in genom rutorna och busade runt i våra hår, kom vi fram till att det var skönt att byta miljö, lämna tomheten och ta med allt det härliga. Ta sikte på en av de bästa platserna vi vet för att äta kvällsmat, sen åka vidare mot smekmånadens första stopp i Toscana. The Lazy Olive glamping. Oj oj oj så mysigt det var. Vi sov som stockar bland alla olivträd. Enda nackdelen, förutom att jag såg en väldigt stor spindel är att paret Pizzoni var på tok för slut för att handla och fixa frukost, vilket gjorde att vi fick ta det lite som det kom. Det i sin tur innebar bland annat att äta pasta till frukost klockan 12 och att dela på en parmesanost till lite yoghurt. Haha, vad ska man säga? Kram
