Jaha ni, i söndags för en vecka sen sprang exakt ett halvt marathon ju. Ni vet ju hur himla mysigt vi som grupp hade det i Paris, men ni har ju inte fått följa med på själva marathon-dagen. Jag har sparat på det lite för att passande nog synka det med veckans poddavsnitt, där pratar vi om själva loppet och om hur det går för Anja att komma igång med träning efter Rios ankomst. Lyssna på veckans poddavsnitt kan ni göra här. En generell reflektion efter att ha utfört detta lopp är att Anja blir sjukt pepp på att springa när vi har kommit en bit genom avsnittet och så verkar det vara för er med!? Att ni vill veta mycket om löpning och lopp? Att ni blir peppade både av mina stories och vår löpgrupp? Så jag tänker såhär. Passa på att ställa er frågor. Vet att det till exempel är några på Instagram som vill veta upplägg inför en halvmara. Vad mer önskas? Tills att ni har kommit på er frågor. Följ med här vet’ja! Vi startade vår marathon-morgon med en rejäl frukost på vårt mysiga hotell. abcalexandra drack upp mjölken som skulle vara till kaffet och jag tyckte att hon var så söt att jag började gapskratta och ville ta kort. Mums! Så gott och så fint. Sen ville bloggarn i sällskapet såklart ta massa bilder. Först på gatan påväg till loppet... ... sen när vi stod uppställda i startfållan. Jag blev så glad över den blåa himlen att jag glömde att det blåste halv storm. Den här bildserien kallar jag: ”3 taggade och en nervös” kan ni gissa vem som är den nervösa? Sen revs det av en selfie-session. Gissar att bloggarn i sällskapet framtvingar detta beteende. Frågan är om det är på gott eller ont?! ?? Jag böjde handen märkligt och visade med hela kroppen hur peppad jag var. Ja sen stack vi. Kisspaus under passet innebär möjlighet till ytterligare foto-session. Ja det här exakt efter målgång. Chockad? Trött? Glad? Ledsen? Ingen vet? Stolt över min kropps förmåga. Men framförallt så JÄVLA stolt över mina tjejer! En av dem har sprungit ett lopp innan, två av dem har aldrig någonsin sprungit ett lopp innan och river av sitt första lopp någonsin på en sträcka av 2.1 mil. Det mina vänner är så stort och coolt att jag inte vet vad! Att få vara en del av det. Wow! Kul detalj från målområdet!! ? Gissa hur gott detta smakade påväg tillbaka till hotellet!? Nutella och banan! Underbart på så många sätt, men också väldigt tufft att springa ett lopp dagarna efter bokinlämningen. Det blev liksom först som att tömma hela mig mentalt och sen fysiskt. Bara så att ni vet, jag kommer inte göra om den planeringen och nu behöver jag vara rädd om mig ett tag och vila. Allt blir bra.
