Hej på er! Först och främst, ett STORT STORT TACK, för all respons kring Sustainable shapes, ni gör mig till en one lucky girl! Två komiska saker som slog mig under semestern när jag var hemma och hälsade på i min barndomsstad: 1. Jag hatade att springa när jag bodde där! Vilket gör att jag har massa sträckor/slingor att upptäcka. 2. Det är sjukt snopet att inse att den stad man bott i 20 år av sitt liv är ultimat för löpträning, dryga 10 år efter man har flytt den. Vi mötte upp mamma och pappa för en fika en bit utanför Ulricehamn aka min barndomsstad och bestämde oss för att låta mamma ta bilen så att vi kunde springa de 1.7 milen in till city. Ett så smart sätt att träna på, tycker jag. Ps. Pappa frågade om vi verkligen skulle springa de nästan två milen in till stan och påpekade, "Det är ju dessutom är på asfalt." Hehe, jag som nästan precis har sprungit marathon. Som man älskar sina föräldrar för att de är rädda om en. Ds. Halvägs fick David ta av sig sina kompressionsbyxor och ge dem till mig för att jag fick skavssår. Själv fick han springa i kalsonger. Haha! Att ständigt tvinga någon att ta kort på en. Småstadstjejen som flyttat till storstan och några år senare vill ta kort på kossor. Hehe (Pinsamt) Att jag stretchar ut hemma hos mamma och pappa händer inte ofta men åh vad det är bra när det händer. Gör inget att maten är klar lagom till man kommer fram. Gräset ÄR grönare hos mamma och pappa!
