Jag har hunnit gå och bli 30 +. Ofta tycker jag att det känns overkligt. Det handlar inte så mycket om själva åldern i sig. Mer om att jag hade en särskild föreställning om hur jag trodde att det skulle kännas och hur det skulle vara... hur "man" borde vara... Jag inser också att jag har haft så mycket föreställningar om vad som är jag och vad jag aldrig kommer att göra, att jag ibland har låtit bli att känna efter. Jag minns alla tankar jag tänkt, alla principer jag har hållit i så hårt. Alla rätt som jag vill göra. Alla fel som inte är för mig. Hur föreställningen om att vara duktig ser ut i min värld. Saker som jag tänker tillbaka på som är specifika när det kommer till att misslyckas med kravställningen: "Alexandra den duktiga" är följande: När det under tonåren "uppdagades" att jag hade varit på fester där det förekommer alkohol. Då blev liksom min mellanstadielärare besviken på mig, trots att han inte längre var min lärare. När jag gjorde slut med min gymnasiekille efter 9 år var jag besviken på mig själv, för att jag inte lyckades bättre. Hallå! Vem kan rå för sina känslor? När jag inte förmådde att gilla det jobb jag lagt ner 5 års plugg på att få. Ja då var det så att vissa tyckte att jag borde anstränga mig mer för att trivas. Missförstå mig rätt. Jag propagerar inte för att tonåringar ska dricka alkohol. Jag tycker att kärlek är värd att kämpa för och inte ska man ge upp på studs när ett jobb inte känns helt rätt. Men vad fasen, att vara för tålmodig och plikttrogen är inte heller något att sträva efter. Att "stå ut" när man har en tydlig magskänsla är helt och hållet onödigt! Misstag gör att du känner dig levande. Att ha blivit 34 gör att jag inser att livet kommer innehålla besvikelser. Jag vet att man kommer att såra och bli sårad. Det kommer tas felaktiga beslut, men just de besluten kommer antagligen även att vara anledningen till att vi slutligen hamnar rätt. Det är det som gör oss till dem vi är och skapar trygghet. Trygghet som en 25-årig upplaga av mig trodde var något helt annat. Trygghet som en 30-årig variant av mig har använt genom att i stort sett gå emot alla min principer. Starta eget företag och våga ta beslut som handlar om resten av livet: som i en tatuering och att fria till min kille. Saker som jag ALDRIG skulle göra. Men också. Trygghet som består i att våga klara sig själv. Trygghet som består i att bo ensam. Trygghet i att alltid våga lita till min magkänsla. Jag är inte trygg för att jag har gjort vad som förväntas av mig eller för att jag lät bli att utmana mig själv när livet kändes läskigt. Jag är trygg för att jag vet att jag har vågat. 30 och trygg. Fotograf: The one and only Hanna Skoog
