Det här fotot är så himla roligt tycker jag och extra fint för att det är Andréa som har fotat. Idag är jag ärligt talat inte på något särskilt muntert humör. Ni vet en såndär dag då man ser möjligheter som något jobbigt och krångligt. Något man inte orkar ta i, för då väntar inom kort en förändring. Och i ärlighetens namn, vem bestämde att påsken redan skulle vara över, jag hade det toppen som ledig. Försöker hur som helst vända på tråkskallevarianten av mig så att jag ska bli sådär glad som bara jag kan vara. Vet ni vad!? Då kom jag att tänka på alla er. Alla ni som följer mig, här i bloggen, i podden och på Instagram. Det är så himla fint, att ni är ni och att ni har fastnat för just mig. Jag gillar hur ni kommenterar här och att ni orkar det fast att kommentarsfunktionen suger. Det är så ofta jag känner att ni liksom skriver till mig som jag skriver till er, men mycket humor och hjärta. Det betyder mycket för mig. Tack för alla gånger ni klickar på ❤, det känns liksom extra fint. Tack även för att ni gör så att podden växer, det är ett så himla roligt projekt och jag vill aldrig att det ska ta slut. Tack för att ni orkar engagera er i mina tankar på Instagram fast att jag inte alltid hinner svara så ser jag det och ler. Hade jag varit romantisk hade jag skrivit att jag älskar er till månen och tillbaka, men sån är inte jag. Jag vet att ni förstår ändå. Ni vänder dagar som inte är så bra och gör så att jag innerst inne ändå känner mig glá!
