Regnet har varit bra ihärdigt idag. Jag sitter och väntar på bättre tider, för att springa intervaller. I tisdags sprang jag långa intervaller, värmde upp med 2 km jogg för att sedan köra 30 minuter tempo uppdelat på 3 stycken 10 minuters intervaller, med 1,5 min vila mellan varje, sen 2 km nedjogg. På tal om att springa intervaller. Häromdagen fick jag frågan om jag alltid tycker att det är kul att träna? Svaret är såklart: Nej! Jag får många gånger tvinga iväg mig själv, eller muta mig genom att tänka att jag kan köra ett lugnt pass, bara jag gör något. Eller som när jag springer intervaller, tänka att jag inte behöver köra riktigt så många jag har planerat för. När jag väl är på plats och igång är det så mycket lättare att bara köra, då vet jag att en annan del av hjärnan tar över. En tanke som ofta driver mig är att jag vet hur mycket bättre jag mår när jag väl har varit iväg och besvikelsen som infinner sig om jag inte går och tränar enligt plan. Jag vet att många tror att bara för att man tränar ofta så är det så mycket enklare att komma iväg, men så är det tyvärr inte. Det kräver diciplin precis som allt annat här i livet. Sätter man ribban på rätt nivå för sig själv och ens eget liv, tror jag att det är möjligt för oss alla att komma igång och fortsätta. Det finns bara en sak att göra och det är att se till att få skiten gjord. Bilderna är fotade i somras av grymma Cristpoher
