Tänk er att man trillar ner i Paradisets Lustgård, och typ sitter lutad mot trädet där Eva hittar äpplet. De doftar örter och färskt gräs, säkert för att gräset fortfarande fuktigt. Ljud och läten är svåra att identifiera men dom gör dig lugn. Solen är len och persikofärgad och sprider harmoni. Allt det här är början på ett av mitt livs bästa dygn. När jag tänker på allt jag har fått uppleva på så kort tid känns det lite som att jag har drömt en overkligt bra dröm, att det har gått en vecka sedan jag skrev här sist. Vi börjar från början. Det är så obeskrivligt. Men jag tycker att jag gjorde ett bra försök inledningsvis. Med Lustgårdar, persikor och allt möjligt. Jag såg ut såhär. I 2,5 timmar. Kunde inte sluta le. Mycket elefanter, men även massor av olika fåglar, krokodiler, schkaler och en orsmalukare som heter Mingo fick vi äran att säga hej till. Den här apan hatade mig. Släppte inte mig med blicken och fräste. Förstår inte. Jag har inte ens gjort den något. Det här gänget stod och väntade på oss utmed vägen, kändes som att dom hade ställt upp sig familjeporträtt style. Ser ni minstingen som ligger och softar sönder i bakgrunden? Överlyckliga. Elefanten kunde inte bry sig mindre.
