Jag är rätt bra, kan vara bra att tänka, men jag tror att det är få av oss som skuttar upp ur sängen och känner på det sättet varje morgon. Många av mina vänner och i allmänhet personer jag har runt mig är väldigt drivna. Det är fantastiskt och jag gillar det. Det jag också vet är att var och en av dem ibland tappar tron på sig själva, sin förmåga. Känner att orken är slut, att den mest passande lösningen för att råda bot på värdelösheten vore att dra för gardinerna fram tills att alla springer runt i Converse igen. Jag försöker ha ett positivt förhållningssätt till mina egna insatser här i livet, försöker stå för något som jag tror på. I det stora hela tycker jag det går bra. Men vissa veckor, vissa dagar så känner jag för att skita i allt. Jag tror mig vilja äta massor, massor av choklad och spendera resten av livet genom att titta på film eller det något bättre alternativet... att lämna allt och fly till ett varmare land och bli surfare på heltid. Den känslan är rätt tröttsam, men går alltid över. Till stor del på grund av att jag har alla dessa drivna människor runt mig som ger massa inspiration och visar att vi alla tappar ork, men också för att jag säger åt mig själv att skärpa mig. Så helt enkelt, heja oss som för det mesta står emot att februari vill knäcka oss. Kram! Foto: Christopher Benitah
