Reflekterar mycket över hur jag fungerar när jag ställs in för nya uppgifter. Som igår, innan jag skulle hålla min första löpklass med adidas. Hur extremt mycket jag ifrågasätter min egen kunskap och erfarenhet. Hur mycket jag har bestämt mig för att jag inte är en "riktig" löpare och hur det då kommer sig att jag ska lära andra springa!? Nädå. Jag är inte nervös som i att jag stammar och känner mig osäker, har bara otroligt tråkig ton mot mig själv i tankarna. Jag har instruerat gruppträning i 16 år. Jag har sprungit kontinuerligt de senaste 8-9 åren. Jag har pratat inför hundratals människor, hundra gånger om. Jag lever mitt liv för att inspirera andra till träning. Ger mig aldrig innan ett pass känns perfekt. Är väl förbered. Är inte rädd för att göra bort mig, eftersom att jag har mina förberedelser att falla tillbaka på. Det är väl klart att jag kommer att göra bra ifrån mig då?! Någon som känner igen sig?
