Mina vänner, ni förstår, jag har gjort världens roligaste inlägg åt er. Jag har skärmdumpat samtliga av mina profilbilder på Facebook genom tiderna och skrivit liten sammanfattning om varje bild. Minns ni hur stor grej det var med profilbild, då i början? Njutet när man kirrade den perfekta. Jag gick ju ut starkt. Not! Ni vet jag var en sådan som sa att jag inte skulle ha Facebook, jag ville mest skaffa ett konto för att se var det var alla pratade om. Säkert... LOL! Var tydlig med att välja en bild som kändes lite hemlig, jag ville liksom inte se för angelägen ut, som att jag verkligen gillade FB. Minns att jag tog bort Lunarstorm något år tidigare, fast besluten om att jag var för vuxen att någonsin mer ha en sida för chatt och sådant. ? Här har jag helt plötsligt accepterat att man kanske kan ha Facebook fast att man är vuxen, blivit en smula mer bjussig med att visa ansiktet, men fortfarande svår. Oj oj oj. Kamperhaug visar hela facet och bjussar på selfie. Minns så väl den här perioden, vet att jag kände mig i bra fas utseendemässigt. Köpte den där grå klänning på HM och använde den precis hur mycket som helst, den och smyckena på bilden var sådana favoriter, hade alltid snyggdagar när jag bar dem. Känner ni förresten igen Anna? Vapendragare sen kids. Den här kvällen i slutet på sommaren kommer jag heller aldrig att glömma. Vet att jag precis hade kommit hem från Turkiet och kände mig perfekt solbränd och väldigt spännande i den där frisyren som var ganska nyuppfunnen. Det guldiga draperade linnet med en tight kjol... en riktig höjdare. Ja gud som jag gillade det. Det här är en bild från en tjejkväll när Anna och Louise var och hälsade på mig i Jönköping. Jag pluggade och jobbade extra på VILA, så jag köpte alltid med mig någon härlig partytopp eller klänning därifrån till helgens bravader. Gällande ovan trio så hade vi inte umgåts så intensivt på några år, alltså så som vi gjorde fram till att vi var 16, men under det här året tog vår relation ny fart. Jag vet att vi tog galet mycket bilder den här kvällen, enbart för att kunna lägga upp nya profilbilder. 2007 var året där man ständigt bytte profilbild!? Här är jag i Berlin, jag var där på inspirationsresa med konstskolan jag gick på. Detta var första gången i livet det gick en våg av tvivel över min stadiga relation, tvivlet svepte som en kall vind genom min kropp. Jag kände lustar som handlade om att klara mig själv och att vara singel. Inte så konstigt med tanke på att jag var 23 år gammal och hade en reltaion sen 6 år tillbaka. Mitt emot mig i den här bilden sitter Linnea, en av mina bästa vänner under Jönköpingsåren. Distans har gjort att vi inte har så bra kontakt, men jäklar vad jag saknar henne. Jag och min barndomsbästis Sophia på Leifs Lounge i Halmstad. Det var då när Odd Molly slog igenom och jag tyckte att jag hade köpt livets dyraste men absolut finaste klänning. Man ser ju här att vi ville ut och fresta. No wonder att vi brände av en selfie. Den här profilbilden vet jag att jag länge tyckte var det snyggaste jag frambringat. Tror egentligen inte att någon av kommande profilbilder har känts lika klockren, eller jo en. Första gången jag var i London. Kändes så otroligt fett att hänga utanför Starbucks som är så poppis i Amerikat. Tror jag tyckte att det typ var större än att hänga i Notting Hill trots att man kunde fota framför dörren till Hugh Grants hem i ”Notting Hill”, då förstår ni. De lila byxorna man skymtar, är inköpta dagen innan detta foto är knäppt. Satt som en smäck i röva. Så pass bra att jag inte har haft mage att rensa ut dem förens för cirka 2 år sedan. Snabba byten mellan profilbilder här, men fortfarande kvar i London. En rev ju ändå av en hel del bra profilepics. Jag menar, vem vill missa att föreviga när man har piffat te sig lite extra i storstan och dricker jordgubbsdrink mitt på dan!? Öronhängena köpte jag på någon designmarknad och jag är självklart iförd min signaturklädsel för denna tidsepok; svart tight bomullsklänning och kort jacka över. Outfit of the day. I mean wow. Äsh. Jag och Linnea innan utgång i Jönköping bara. Selfie queens or what? Alltså den här tiden i mitt liv var SÅÅÅ kul!!! Linnea brände alltid nya bland-cd's till våra förfester, tänk er: Say it Right - Nelly Furtado, Read my mind - The Killers och The way I are - Timbaland. Sen gick vi till Twin City. Jag sög i mig något slags starkt smultronvin och massor av uppmärksamhet. Jag och Sophia i Halmstad. Jag är nybliven singel och väntar på att få flytta in i mitt livs första egna lägenhet. Jag minns nog den här tiden tydligare än allt annat i mitt vuxna liv. Så mycket pirr och förväntning i kroppen, uppblandat med den största ångesten och sorgen jag någonsin har känt. Hopp och förtvivlan. Passion och saknad. Efter ovan nämnd sommar tog jag beslut om att jag ville flytta från Jönköping och testa att rensa mitt huvud från sorg (och att hitta nya poser till mina selfiesessioner, uppenbarligen). Fly från allt som var minnen. Jag flydde till Köpenhamn. När jag kom till Köpenhamn kände jag mig så lättad över att kunna gå på gator där jag inte skulle kunna springa in i mitt ex och riva upp den sorg som det innebar att lämna honom, min allra bästa vän. Samtidigt som det var vidrigt att vara ensam i en stad där jag inte kände en kotte och för första gången i mitt vuxna liv, stå på helt egna ben. Här har Kamperhaug blivit så där svår och konstnärlig igen. Detta är en hemvändarhelg till Jönköping, då när jag bodde i Köpenhamn, Påsk var det bestämt. Han som fångade mig på den här bilden och jag var extremt duktiga på att fota varann mycket. Har nog egentligen inte någon period i livet mer dokumenterad. Sjukt att jag då valde den här som profilbild, av allt det!? Jag tyckte att den blev cool. Det var det ingen mer än jag som tyckte det. ? Well, här sitter jag i Köpenhamn, vet att mina barndomsvänner var och hälsade på och att jag och Sophia gick banans med kameran. Jag gillade den här bilden riktigt mycket och hade svårt att välja mellan den här och fyra andra som var snarlika. Leo-jackan rensade jag ur nu på loppisen. Kan säga att det satt långt inne. Tycker på något konstigt vänster att den fortfarande är fin och jag har nog egentligen inget plagg som väcker mer minnen. Inte konstigt när jag tänker på vilken tid i mitt liv den fick hålla mig varm. Min absolut första månad i Stockholm. Från Köpenhamn bar det raka spåret upp till Stockholm för jobb. Jag hade som plan att flytta tillbaka till Jönköping för att mellanlanda och hitta ny kraft efter det som är ett av de jobbigaste åren i hela mitt liv. Men så blev det inte. I efterhand kan jag ibland tänka att det nog hade varit bra för mig. Men å andra sidan, det är inte lönt att sitta och fundera över det, såhär 8,5 år senare. Särskilt inte när man river av poser som denna i sin kanske bästa partytopp av alla kategorier partytoppar. Utanför porten till mitt första PR-jobb här i stan. Vet att jag hade besök över helgen och hur lycklig jag var kände mig av att få sällskap. Hade inte supermycket vänner i stan och var ganska svältfödd på närhet och gemenskap efter halvåret i Köpenhamn. Jag tycker att man kan se att jag är glad, trots att jag hatade det där jobbet? Conversen med det röda hjärtat var en limited edition som jag köpte i Köpenhamn. Inte behöver jag berätta att jag kände mig so fly som haffade. Första vintern i Stockholm krävde ett varv på isbanan nere i Kungsan. Helt klart var jag otroligt mycket bättre på att hitta på saker när jag var nyinflyttad. Hade ju en hutlöst dålig lön men blev så bra på att göra saker som inte kostar så mycket. Minns att jag så ofta jag kunde besökte fotografiska och att jag kollade slaviskt på "Så mycket bättre" den där vintern när jag bodde vid Nytorget. En vinterkväll med Louise och Mikaela. Jag vet att jag njöt av att gå ut och äta den gången, det var betydligt mer sällsynt då än nu. Vet även att jag tänkte att livet i Stockholm kommer att bli bra så länge man har sina bästa vänner runt sig! Påväg hem från jobbet en av de första dagarna efter semestern. Här har jag jobbat cirka ett halvår på Filippa K och är typ precis nyflyttad till Lilla Essingen, förutom promenaden hem, Södermälastrand via Västerbron, så fanns det inget jag gillade med att bo där. Strax därefter fick jag mitt första riktigt bra bostadskontrakt i Enskede. Först när jag flyttade in där efter 1,5 år i Stockholm kände jag att jag hade hittat hem. Ingen vill ju missa att lägga upp en profilbild från när man rider på stranden och har större tänder och skratt än en hel häst har. Jag tycker att den här bilden är söt. Här ser det ut som att jag tycker jag är söt. Det är jag inte. Jag har lagt på minnet att denna typ av uppstyltad charter-bild inte riktigt passar mig. Ändå inte så länge sen som det enda man gjorde var att fika. Ni kan ju tänka er att jag kände att jag hade hamnat i himlen när jag kom till Stockholm med obegränsad upplaga av fik. Hittade för övrigt en bok från min nyinflyttade tid som heter "Stockholms bästa fik, stadsdel för stadsdel" Hallå hur seriöst kan man vara med sitt fikande? Nu för tiden är det bara BOWLS. Äsh en plåtning för lite sportkläder bara. Ja man kan ju inte INTE lägga upp det som profilbild. Mer än så behöver jag inte säga. Frågan är det om det var här jag lade grunden för nuvarande karriär!? Jag och Anna tyckte att vi hade en pangkväll. Bäst att slänga upp på både Instagram och Facebook. Bildkvalitet hade egentligen inte så stor betydelse... minns även att det var viktigt att markera att jag hade väldigt kul i livet för en särskild kille och liksom hade på tok för fullt upp att tänka på honom... eller? Den här kan vara den mest oklara av alla mina profilbilder. Jag blev fångad när jag roddade butiksevent på Filippa K. Man var ju inte helt bortskämd med att fotograf-fotogrferas och GANSKA nöjd med att köra marknad på Filippa K, misstänker något slags skrytbehov ligger bakom den här. Jag är i Engelberg. Louise och Martins bröllopshelg till ära. Tror att det är Sophia som har tagit bilden. Jag vet att jag övernattade på en madrass hemma hos Anna och Joel i Solna dygnet innan vi skulle flyga. Jag sov inte en blund. Killproblem och ångest. När vi kom till fjällen släppte allt, hade inte känt mig så glad och lättad på flera månader, jag skrattade så att jag hade kramp i magen, drack massa champagne och blev förälskad i min bordsherre. Selfie. Jag älskade den där jackan, tröjan och frisyren. Det här är precis när våren börjar värma och rosévin smakar som godast, ja det var även så att jag på den här tiden tyckte att det passade med en cigg till vinet vid riktigt festliga tillfällen. Det ni. Favoritörhängen är på. Jag och min saknade bästis, som nu för tiden bor i LA, är vid tillfället i Halmstad och bor i tält på camping. Vet att vi hade så kul och att papporna i familjerna som bodde i husvagn på tomten bredvid oss var väldigt glada över vårt grannskap, det så kallade tycket var inte ömsesidigt kan jag lova, eller för den delen särskilt uppskattat från grabbarnas frugor. Min andra personalfest på Urban Deli. Det var då jag och Jossan kom fram till att ingen kan fota mig så bra som henne. Det där Instagramfiltret jag har slängt på är inget jag skulle rekommendera någon att använda idag. Selfie på hotellrummet i Sardinien. Min och Davids första gemensamma semester tillsammans, vi hade träffats i lite mer än ett halvår och var helt överens om att vi skulle semestra. Tror att det var efter den här sommaren vi kände att det kunde bli vi på riktigt. Jag lyckades inte hålla mig från att göra tvåan som jag kämpat så hårt med under ett halvår. Jag lärde mig att älska bilder med motljus. Glest mellan profilbildsuppdateringarna nu alltså. Den här bilden är från Palma. Kände mig brun och sassy, inget mer med det. Och ja jag har shorts under skjortan, det är liksom en skön-tjej-i-stad-med-båtar-stil bara. Fångad i farten av fotograf Sima. Tycker det här är min bästa profilbild näst efter den där Odd Molly i Halmstad. Alltså ser ni hur liten och lycklig jag ser ut. Inte konstigt att det blev en like-raket detta. Min första riktiga plåtning för ett sportvarumärke, här med aimn på Fuerteventura. Jag kände mig så stolt. Tänkte att det här är början på något fantastiskt kul. Älskar fortfarande den här bilden som Pamela har tagit och ja men ja, som det blev början på något både kul och fantastiskt. Ja och här är vi nu. Kanske är det dags att uppdatera?
