Jag lade för en tid sen upp den här texten på Instagram. Känner fasen att den är värd att refresha, det vill säga, ge den utrymme en gång till. Jo ni förstår, såhär sa jag då: I de intensivaste av träningsperioder blir jag som allra mest sötsugen. Det är ju bra för då gör jag åt skiten. Hur som helst, det svåraste för mig under alla dessa år av träning, har varit att hitta ett mellanläge, låta lagom ta stor plats. Sjukt men sant så har det egentligen krävt mer än själva träningen i sig, att upptäcka det sköna utrymmet som finns mellan allt eller inget.
