Jag tycker att det är sorgligt att tänka på hur jag behandlar mig själv. Hur lite respekt, beröm och snälla tankar jag tänker. Nej. Jag har absolut inget problem med att vara vardagssnäll. Känna mig stolt över avslutade uppgifter, heja på när jag går och tränar fast jag inte är så sugen, tycka att jag är en snäll kompis, att jag blir fin på bild, får till en vass text eller tänker bra tankar. Men! Att stanna upp och på RIKTIGT uppskatta det jag gör. Stanna i mina stoltast stunder mer än en kvart, innan jag jagar vidare. Där. Där har jag mycket kvar att jobba på innan jag kan anse mina tjänster vara förstaklassiga.
