Jag förberedde mig enligt konstens alla regler. Tränade, åt och sov bra. Så hände det som inte får hända. Det mentala var inte på min sida och ett gammalt muskelbekymmer gjorde sig besväret att titta förbi, på värsta tänkbara sätt. Efter 1,3 mil värkte och ilade det från musklerna i rumpan, värken spred sig ner och påverkade hela vänster ben. Jag var tvungen att börja springa på utsidan av foten för att hantera smärtan i benen vilket i sin tur gjorde att även fötterna började göra riktigt ont. Utöver det kan jag tillägga att jag ALDRIG under mina 9 år som aktiv löpare fått blåsor eller skvasår, gissa vad!! SKAVSÅR från helvetet. Ja ni fattar, Berlin Marathon 2017 och jag hör inte ihop. I 3 mil knatade jag på i det tempo jag hade som mål att hålla. I hopp om att det onda skulle försvinna. Ja på riktigt!! jag tänkte att jag bara behövde vänja mig. Sen gav jag upp, ställde mig vid en vätskekontroll och stortjöt, ringde min kille som inte gick att få tag på. Jag hoppades på något vänster på att han skulle kunna trolla bort allt det dåliga genom ett telefonsamtal. Jag samlade mig. Bet ihop. Bestämde mig för att jag är stark, att jag kan om jag vill, att ingen jäkla liten muskel i rumpan ska bestämma om jag kommer i mål eller inte. Vet inte hur det gick till. Kanske var det av stark vilja, någon av tyskarna som ropade allez Alexandra eller känslan av att berätta för er att jag klarade mig?! Efter 4,2 mil med smärta från helvetet och gråten i halsen klev jag över mållinjen i Berlin. Sjönk ner vid ett staket, drog ner kepsen över ansiktet för att kunna släppa lös alla tårar, all smärta, all frustration. Där och då stod han, min kille!!! Han hade flygit ner för att kunna heja på mig. Är inte det kärlek så säg. Sen att air berlin ställde in flyget han egentligen skulle åkt med för att titta på hela loppet, det är en annan diskussion. Summa sumarum. Har aldrig någonsin känt mig mer som en superstar. Och tack UNDERBARA NI för all pepp och kärlek ni ger mig! Om jag kommer att göra det igen...? Ja. Happy, jag och Gabriella. Typ en nervös timma innan start. Jag och världens bästa Bellis i startfållan. Världens i särklass bästa överraskare! Vem kunde önska något mer än att få äta målgångspizza med Pizzoni!? <3 LYCKAN DEN LYCKAN!!! IMG_3990 IMG_4020
