Den här bilden är från vårt första år tillsammans, när det inte var självklart att jag var Davids plus en på bröllop. En hel dag full av massa hjärtan och romantiska budskap! Som upplagt för att känna stress och press. Tror egentligen att allt som är klassiskt romatiskt får mig att sätta mig på tvären. Solnedgångar, titta varann djupt in i ögonen, choklad, ligga för att man bor på hotell och röda rosor. NEJ TACK! Okej, jag är inte hjärtlös. Jag gillar kärleksfulla gester. David har dispans att köpa blommor för att han känner mig så väl så att han köper ranunkel och anemoner istället för rosor. I år har jag har startat alla hjärtansdag med att reta upp David. Ja, det innebär såklart att jag redan var uppretad på honom. Den här tiden på året. När bandyn går in i slutspel känner man sig ganska svältfödd på uppmärksamhet och trött på att ha bandyn likt en älskarinna, samtidigt som det är nu det är som viktigast att vara peppig OCH matcherna är som roligast. Konstig dynamik det där. Vad det gäller kvällen så har vi inte bestämt om vi ska göra något särskilt och igår beställde vi ÄNTLIGEN den perfekta soffan så jag misstänker att det ger köpförbud per automatik? (Problematiken med att ha en på tok för svag ådra för dansk design.) Phu. Jag tänker att det finns 364 dagar till på året med mindre press att visa kärlek och att den där lilla extra omtanken i vardagen är viktigare än en stor bukett av röda rosor i ett måste att inte framstå som en dålig pojkvän!? Vad tänker ni?
