Oj oj oj vilken pärs den här veckan har varit! Kände redan i torsdagskväll att det rev i halsen, igen. Med tanke på allt som låg planerat jobbmässigt innan resan kände jag att det inte kunde komma mer olägligt. I tisdags efter Night Fighten var jag så hängig att jag blev orolig för om jag verkligen skulle kunna resa iväg, onsdagen, typ ingen förbättring alls. Kurerade och vilade för fulla muggar. Stressen!! Sen resan hit, lång lång lång. Dessa två komponenter har skapat tystnad här i bloggen. Tystnad så att jag har kunnat fokusera på att bli frisk. Och tro det eller ej, även om det var en mörbultad Alex som lämnade Stockholm så kände jag mig hundra gånger bättre. Nu cirka 100 år senare har vi äntligen nått slutdestinationen för denna resa. Vi är äntligen framme i Santa Teresa och herregud, det är exakt lika jävla underbart som det var för 5 år sen. Jag har hypat det så för Anja och vi båda har konstaterat att det är med all rätt. Känslan just nu är ett överdrivet svullet ansikte och trött kropp. Ett lätt sinne och en rofylld själ. Här kommer vi att trivas och få möjlighet att prata om hur vi vill och ska jobba framöver, Anja och jag. Imorn börjar det retreat vi har signat upp oss på. I’ll keep you posted!
