Påväg hem igår från en klassisk dag i semesterbubblan fick vi sms om vad som hade hänt i Stockholm. Innan man kommer hem och får tillgång till internet står tiden stilla. Att inte ha koll på var sina nära och kära befinner sig och veta att dom är oskadda. Hemskt. Har drömt mardrömmar i natt och vaknade med en klump i magen, det är tyvärr så för mig, att ju närmre faran kommer det som är min vardag, ju hårdare gastkram är det. Världen är på många sätt otroligt vacker, att titta på, att resa i, att se hur människor sluter upp när det verkligen behövs. Idag vill jag försöka fokusera på det. Tonvis av kärlek och omtanke till alla er därhemma, jag känner med er! Kram från Alexandra
