Hejsan hejsan! Varför har jag sån otur med väder? Igår när jag tränade inomhus och satt i bil halva dagen, var det strålande sol och klarblå himmel. Idag när det stod långpass på schemat, drogs persiennerna upp till utsikt av sidledes blasksnö och små virvelvindar? Skit samma. Som det var värt att sitta i bil halva dagen igår och uppleva när grabbarna tog sig vidare till semifinal i en sista och avgörande kvartsfinal. Det var så spännande att jag stod och skaka på läktaren, samtidigt som jag ville skalla han som satt bakom och pratade skit om David! Han liksom birdrog till att jag ville gå och va en såndär vidrig vinnare efteråt, men lovar att jag hejdade mig. Tralala ”Här kommer hjältarna från Söder!” Ja så ville jag skrika när vi gick genom arenan mot bilen. Tycker ni att Pizzoni ser nöjd ut? Klockan 10 idag mötte jag upp Susanne för långpass. Det finns väl inget som är så mysigt som att starta söndagen med frisk luft och massa snicksnack. Vi kände hopp om att våran håller i sig när vi såg dessa små sötnosar. Utsikt vid kissepaus. Vi swishade fram! Vi sprang från Söder ner runt Djurgården och sen tillbaka till Söder igen. Snön piskade oss i både ögon och ansikten. Men vi var glada ändå. Och så hade jag äran att vara med när den här sockertoppen sprang sin längsta distans någonsin, det är väldigt stort och så fint. Nu längtar jag tills vi står på startlinjen om 1 vecka.
