Påsken inleddes med en härlig torsdagskväll på Värmdö och en solig fredag i skogen, det vet ni ju redan. Sen blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig eller hoppats på. Men men. Så är blir det ibland och det är inte så mycket att göra något åt. När jag äntligen fick träffa mina Night Fighters imorse igen stod det väldigt klart att vi hade en gemensam känsla av att påsken kändes för kort och att vi mer än gärna hade tagit sommarledigt nu. Det ger ju sån mersmak att köra oplanerade middagar, hänga i skogen och sova länge. David gjorde färsk-pasta åt oss för andra gången på en vecka, jo jag tackar. Medans han pysslade med pasta gjorde jag drinkar på fläder, grape och gin åt oss. Försvinnande gott. På Påskafton sov vi ut och gjorde en riktig brakfrukost. Det var mannagrynsgröt med sylt, juice och croissant med ost. Allt sådant som jag älskar. Efter att ha gluffsat i oss morgonmaten var planen att ta scootern ner till Anja och Marcus, men den var det någon som hade tryckt in låset på så det blev det inget av. Vad mysigt tänker ni nu, Påskaftonsfir på g. Nej då säger jag. Jag och Anja hade bokjobb på schemat så vi fick se till att göra det bästa av saken. Det innebär såklart att öppna en flaska bubbel medans man går igenom saker och ting. Inte så tråkigt om du frågar mig. Hon den där Anja ser väl också rätt nöjd ut? Sen satt vi där och bläddrade och fixade fram till klockan någon gång efter 00.30. Vi kände oss inte som årets fru och flickvän om jag säger så. Efter ytterligare några timmars jobb gav jag mig ut och sprang på söndagen. Jag och David hade planerat för ytterligare en dag i solen i skogen men han vaknade upp med världens halsont. Jag var så bitter och grinig när jag gav mig ut på tur att ingen här vill veta. Gissar att det var en kombination av besvikelse över att en planerad lugn och skön påskledighet istället blev jobb och som topping på det, en sjukling hemma. Sen halvvägs på turen kände jag hur humöret vände, trots att jag trodde att det var omöjligt just den här gången. Endorfiner, bara ben och klarblå himmel kan väl inte stoppa någon från att dra lite på smilbanden. Sen kom jag hem och pysslade om den där sjuklingen. Gjorde champinjonsoppa medans jag smuttade på ett glas rödvin. Sen invigde jag våren till ära detta lilla Parise-smycke till jacka som hade gjort Dolly Parton grön av avund. Working 9-5 tralala.. Jackan tog mig raka spåret till kalas hos denna eminenta värdinna. Födelsedagsbarnet och grabbarna köra balle-häng x 2 dagen till ära. Hej jag heter Alexandra och tant-skämtar. Sen drack vi upp min och Davids present! När solen kom till balkongen tog vi tjejer över. Jag satt där i mina hjärtstrumpor och såg alldeles salig ut. Sen var det snipp snapp och hela långa påskahelgen var slut.
