Vad var det som hände egentligen?! Vad i all sin dar har jag gjort för att förtjäna allt som 2017 bjudit på? Inte en aning (förutom megahårt slit). Oavsett vad så blickar jag tillbaka på ett av mina absolut rikaste år när det kommer till framgång och upplevelser. Det absolut fattigaste rent ekonomiskt. Summa sumarum: Jag njuter av det jag har åstadkommit, konstaterar att det är värt alla pengar i världen att våga satsa på det man lever för, våga gå sin egen väg och tro på att man kommer att lyckas. Nu tycker jag att vi kollar igenom vad som egentligen har varit så himla bra under året, året som känns otroligt långt när jag ser det såhär. Hur kan man hinna så mycket?! Vi börjar med 3 bilder som var det första jag kom att tänka på när jag skulle börja skriva. Alla handlar om vad jag känner mig stoltast över karriärsmässigt. 3 drömmar som fanns med som målsättning när jag startade eget för 2,5 år sedan och som jag knappt vågade säga högt. Ambassadörskapet för adidas. Wow. Äran att få bli tränings- och hälsobloggare på ELLE. Sjukaste jag har varit med om, nyper mig fortfarande i armen. Att få starta sitt första Aktiebolag. En pusselbit som föll på plats alldeles för någon vecka sen. Känner mig stolt och otroligt peppad inför 2018's knegerier. Mitt liv handlar såklart inte enbart om att jobba, jobba, jobba. Nä jag reser ju hemskt gärna också. Man kan ju också utrycka det som att jag jobbar för att kunna resa. Eftersom att meningen med livet, enligt mig, är att resa. Jag, Davva och Pontus (elefanten) var på Sri Lanka i typ 3 veckor. Här är Pontus och kör ett terrängpass medan jag och David softar. NEJ! Vi var såklart i en Nationalpark. Coolt! Vi flyttade in i det här rummet på världens minsta lilla hotell mitt i ingenstans, eller alltså jo det var ju också på Sri Lanka, men ja ni fattar. Kan ha varit topp 10 hotellupplevelse någonsin (förutom att något åt på mig under natten så att jag vaknade upp som en prickigkorv med klåda man inte önskar ens sin fiende). Vi klättrade mitt i natten upp för 189-tusen-miljoner trappsteg för att möta soluppgång och dricka the här. Det var magi. David var gullig och surfade, jag var inte så gullig men jag surfade också. Skuttade gärna runt på Wijaya Beach, strändernas mysigaste strand, där vi alltid avslutade dagen, uppkrupna i varsin fåtölj, med att dricka solnedgångsdrinkar. Vi var hemma i någon månad och sen stack vi iväg till Portugal där vi spenderade några dagar i Lissabon och en vecka i Villa M med ett gäng kompisar. Det stod surf och hemma-middagar på schemat. Jag och Camilla kör premiärsurf precis nedanför vårt hus. Kan ni förstå hur underbart det var att sträcka på sig, samtidigt som man vande ögonen vid ljuset och denna utsikt. Om ni inte förstår så kan jag säga att det var väldigt härligt. Ja och Lissabon är inte heller helt tokigt. Så mycket vacker arkitektur i en salig röra från supermodernt till färgglada sötnos-fasader. Sen det här, att dricka iskallt torrt vitt vin medan man står och väntar på bord till en liten restaurang, kan inte beskriva hur mysigt jag tycker att det är. Efter att ha packat väskan till Mallorca, London, Berlin och Herzo under början av hösten var det dags att göra en lite längre resa. Kompass inställd Los Angeles. Vi botade jetlag med att gotta oss igenom en brakfrulle. Vi planerade framtid, det vill säga 2018, genom att ligga på solbäddar och zippa på bubbel. Vi förundrades av kvällsljuset och delade systerligt på varenda tallrik mat vi beställde in. Vi strosade gata upp och gata ner för att ta fina bilder och för att hitta de trendigaste hälsohaken. Vi log mot Hanna Skoog som proffsfotade oss i Venice. Vi, var jag och Anja, mitt kanske bästa resesällskap genom tiderna. Jobb och resa i all ära, sen är det ju det där minutrarna och timmarna då man vill att tiden ska stå stilla. Ögonblick man aldrig vill ska ta slut. Sådana tillfällen man kommer att spara i minnet resten av livet. Helt oberoende av vart man befinner sig. Det är livet. Som den här otroligt suddiga bilden när min kille vann VM Guld i bandy och bara sådär blev utsedd till världens bästa back och jag var stolt som en tupp. Soluppgångsmornarna med yoga på Ceylon Sliders, så jävla underbara, varje morgon i nästan 3 veckor. Och SÅKLART! Frukosten efter. Ord kan inte beskriva. Lätt 2017 års bästa start på morgnarna. Vårt retreat i Halmstad. Det var så lyckat. Underbara brudar som var med plus att jag älskar att jobba med Anja och Tekla. Vi tränade här till exempel, inte fy skam kan jag lova. Årets härligaste plats för ett pass. Timman när man får plantera på balkongen. Då vet man sannerligen att sommaren är på stark ingång. Nästan bättre än själva sommaren i sig. Rätt som det var i början på sommaren ordnade Mandy och Bea en överraskningsdag för mig. På grund av att de tyckte att jag jobbade på tok för mycket och borde ta det lugnt. Kan vara bland det finaste någon har gjort för mig. Om jag njöt den dagen!? SOM JAG NJÖT. Fan vad kul vi hade. Under min överraskningsdag fick vi feeling och letade reda på Håkan-biljetter. Inte nog med att vi fick köpa två omgångar biljetter, det regnade oavbrutet under hela konserten. Jag hade skinnjacka. Kommer aldrig glömma. Min älskade Anna på besök, våra helger är svåra att beskriva, så mycket skratt, prat om livet och kärlek när vi ses. Midsommar utanför Örebro med supersällskap. Vi startade helgen genom att springa i natruen, det bästa jag vet. Vi avslutade midsommarhelgen i Göteborg med Coldplay. Den här konserten slapp vi som tur var regnet och njöt av varenda sekund. Innan det var dags att gå på semester hade jag nog i särklass min bästa yogaupplevelse med Anna Hultman. (Utöver att utsikten var fab.) Under avslappningen började tårarna forsa, trycket släppta över bröstet och jag njöt och kände mig tacksam över livet, på riktigt en väldigt stark upplevelse. Jag har tvingat alla i min omgivning, särskilt David att ta så mycket kort att det är orimligt och har på riktigt insett vad det innebär att blogga. All tid det tar och den ständiga jakten på framförallt bilder. Jobbigt ibland men allra mest tycker jag att det är förbaskat kul. Så orättvis bild på något av det godaste jag ätit. En ceviche i Lissabon. Den här rackarn var också mer än ok. En av mina tretusen frukostar på Pom & Flora, såklart godast i stan, annars hade det varit onödigt att ödsla så mycket tid där. Vitamin Well har på många sätt satt guldkant på min tillvaro det här året, både genom att det har låtit mig vara med på otroligt roliga upplevelser som här i Båstad när vi var ett pang-gäng som fick spela tennis och genom att möjliggöra så att Night Fight fick ta sig en svängom ut i landet. Jag började mitt i sommaren träna inför Berlin Marathon. Den här bilden är från det första långpasset. Jag klarade det, men benen värkte i flera dagar efteråt. Krisse och Nathalie tog med oss på en fisketur i flytring. Det var svårt och tålamodsprövande men otroligt mysigt. Fikan ute på en ö var höjdpunkt. Någon av de sista helgerna i augusti styrde "bandyfamiljen" upp med tapasmys på Hannas bakgård. Det var en av de sista ljumma kvällarna. Jag fick äran att åka med adidas till London på kollektionsläpp. Utöver det plåtades jag och vi fick både springa med adidas Runners London och träna i adidas studio. Otroligt cool upplevelse. Jag och Pizzoni sket i allt en vardagkväll, flydde byggdamm och gick till en liten Italienare i kvarteret där vi bor. Älskar när man gör sådana saker en helt vanlig vardag. Det har varit mycket av sånthär. Är så glad att kunna stryka ett sträck över kapitel renovering. Fy fan. Bara sådär fick jag och Anja åka till Mallorca. Minns att vi på förhand ångrade att vi tackat ja på grund av att vi enbart skulle få vara borta två dagar och att vi båda var otroligt stressade. Dessa två dagar fyllde oss båda med massa ny energi och pepp. Njöt varenda sekund där. Berlin Marathon. Vad säger man. Jag var peppad så in i. Rev upp en gammal skada efter 1 mil och hade ont i typ 2,7. Summa sumarum; den absolut mest krävande utmaning jag utfört. Jag kommer aldrig glömma. Stolthet över pannben deluxe. Att den här lilla sötnosen bokstavligt talat tog med sig solen till Berlin och överraskade mig genom att stå vid mållinjen när jag var klar. Det toppar nog egentligen allt jag upplevde förra året. Känslan av att vara nyduchad och i mål. OSLAGBAR! När jag och Anja var fixade för NK-galan. Har nog aldrig känt mig så snygg någonsin. Night Fight turnén med den här galningen och Vitamin Well. Fasen vad kul det har varit! Night Fighten i Jönköping. ALLTSÅ WOW. Sådana tjejer (och kille). Mitt livs bästa träningsupplevelse. Det var stående ovationer och tårar. Kommer minnas resten av livet. När jag fick fronta Röhnisch kampanj: All Black, All Recycled och plötsligt hängde i både skyltfönster och på Åhlens. Mäktig och overklig känsla. Är det ens jag!? Och på tal om Röhnicsh, vi hade lanseringsmiddag tillsammans när vi släppte kampanjen. Kan ha varit den trevligaste middagen på hela detta året. Wow vad jag kände mig tacksam över att ha lärt känna samtliga av tjejerna som var där. De har alla kommit in i mitt liv tack vare bloggen. Det här var fasen också en riktigt rolig dag. Dagen när jag fick åka Ribbåt för första gången i mitt liv. Lika kul som att åka karusell kan jag lova. Timmarna med bubbel och planering på taket av Dream Hotel i Los Angeles. Anja, då hade vi det fasen svårslaget bra. Här satte vi de sista pusselbitarna i 2018 roligaste projekt. HURRA! Allt som har med Night Fight att göra, har varit bra! Älskar alla som har varit med, älskar alla som kommer dit på testa på passen. Night Fight i mitt hjärta! Den här bilden får symbolisera all träning jag har skrapat ihop. Utan träning blir jag inte komplett. Utan träning orkar jag ingenting. (Är tacksam över att jag har byggt ett liv som kretsar runt att träning och hälsa.) Näst sist ut ut är ju den här. Dagen då jag skaffade min första tatuering. Sjuk känsla. Skräckblandad förtjusning som nu gör att jag är märkt för resten av livet. Mohaha Avslutar 2017-års krönika med den här bilden från nyår. Hela "bandyfamiljen" samlad för bandy, innan det åt vi brunch och efter blev det bastu, sen skaldjursbonanza och karaokee. Kan inte tänka mig ett bättre sätt att säga hej då till 2017. Snipp snapp slut så var sagan slut. Tack för att ni är med mig på resan, hejar, peppar och är snälla! Stor kram och Gott Nytt år!
